brist på tid
jag kommer mer och mer underfund med vilket stresigt liv jag har. och det är väl bra i och för sig, hinner inte få panik över att jag bor hemma och hinner inte börja klättra på väggarna. tycker istället att det är rätt skönt, jag jobbar, får lön, har inga speciella utgifter, har bil och busskort och kan åka vart jag vill när jag vill och kan göra vad jag vill när jag vill. jag kan ta hand om mig själv genom att träna och må bra. dock är tiden det som klämmer ibland.
tänkte berätta lite vad jag gör nu, så att ni kanske förstår varför ja gnäller litegrann på att min tid inte räcker till.
jag jobbar just nu heltid på vårdhemmet och städar på fjället på söndagarna. sen utöver det så är det folk som vill bli klippta, färgade och permanentade. vilket jag måste ta på min fritid efter jobbet. plus att jag på min fritid ska hinna med å träna, träffa kompisar å annat smått å gott. och leva helst också.
så tiden e väldigt knapp och jag hinner sällan få tid över till att bara sätta mig ner. tv existerar inte längre, det hinner jag aldrig med. film likaså. och det tycker jag är lite jobbigt ibland. ibland önskar jag att jag kunde gå hem från jobbet och lägga mig i soffan, titta tv och bara ta det lugnt och inte göra nånting på hela kvällen. och sen krypa ner i sängen. men så ser aldrig mina dagar ut.
oftast ser dom ut som såhär : jobb - träna - klippningar - dusch och don hemma - sängen - jobb osv osv. så går det runt. och ibland klämmer jag in mina kompisar såklart för utan dom klarar jag mig inte. önskar dock att det kunde vara oftare.. saknar mina hjärtan.
men jag klagar inte , det är inte de ja menar , men de blir lite kämpigt ibland. är väldigt ofta trött. men jag är överlycklig över att jag har jobb. annars skulle jag inte stå ut här i lima. så tummen upp för det.
och en sak till. fattas ju fortfarande en stor sak i mitt liv. kärleken. men i och för sig så undrar jag vart jag skulle ha tid att klämma in en karl i min vardag. så jag får väl se de positivt på det viset då. men jag saknar en arm å sova på ibland.
tänkte berätta lite vad jag gör nu, så att ni kanske förstår varför ja gnäller litegrann på att min tid inte räcker till.
jag jobbar just nu heltid på vårdhemmet och städar på fjället på söndagarna. sen utöver det så är det folk som vill bli klippta, färgade och permanentade. vilket jag måste ta på min fritid efter jobbet. plus att jag på min fritid ska hinna med å träna, träffa kompisar å annat smått å gott. och leva helst också.
så tiden e väldigt knapp och jag hinner sällan få tid över till att bara sätta mig ner. tv existerar inte längre, det hinner jag aldrig med. film likaså. och det tycker jag är lite jobbigt ibland. ibland önskar jag att jag kunde gå hem från jobbet och lägga mig i soffan, titta tv och bara ta det lugnt och inte göra nånting på hela kvällen. och sen krypa ner i sängen. men så ser aldrig mina dagar ut.
oftast ser dom ut som såhär : jobb - träna - klippningar - dusch och don hemma - sängen - jobb osv osv. så går det runt. och ibland klämmer jag in mina kompisar såklart för utan dom klarar jag mig inte. önskar dock att det kunde vara oftare.. saknar mina hjärtan.
men jag klagar inte , det är inte de ja menar , men de blir lite kämpigt ibland. är väldigt ofta trött. men jag är överlycklig över att jag har jobb. annars skulle jag inte stå ut här i lima. så tummen upp för det.
och en sak till. fattas ju fortfarande en stor sak i mitt liv. kärleken. men i och för sig så undrar jag vart jag skulle ha tid att klämma in en karl i min vardag. så jag får väl se de positivt på det viset då. men jag saknar en arm å sova på ibland.
Kommentarer
Trackback
